Det Levande Slottet [antikvár]

I , I .-'T JsfflffflríWíIt-.w •.rwrr'-- ,>;.:• "i. r 'i; , ;; V I I ' 'I : Erik XIV:s krona är fortfarande den svenska monarkins förnämsta symbol. Den levererades tili kröningen i Uppsala domkyrka 1561 av den flamländske juve-leraren Cornelius ver Weiden med följan-de beskrivning: rubiner stora 2, rubiner sma 6, smaragder stora 2, smaragder smä 2, safirer stora 2, en mycket stor diamani, smä diamamer 8, stora pärlor 12, medel-stora pärlor 4, sma pärlor 24. Inklusive spiran och riksäpplet kostádé kronan ungefär 4,8 miljoner kronor, (3.000 daler omräknade tili dagens pen-ningvärde). Ingen har försökt göra en aktuell värdering. Eftersom ädelstenarna är infattade med folie bakom för att förhöja reflexverkan och aldrig har monterats loss, är det omöjligt att bestämma deras värde. Men man vet att kvalitén är hög. Oskar II var den sistc svenske monark som kröntes - i Stockholm 1873. Man fortsatte att använda riksregalierna i Kundra är, tili dess formerna för riks-dagens öppnande ändrades 1973. I den nya ceremonien finns Ingen uppgift för riksregalierna. Sedan 1970 har kronan, spiran och äpplct en museal roll i valven under södra slottslängan som kallas Skatt-kammaren. Kronan kan dock fortfarande fylla en dekorativ uppgift. Vid kungaparets vigsel i juni 1976 placerades den tillsammans med drottningkronan - utförd ät Lovisa Ulrika tili hennes kröning 1751 och besatt med 695 briljanter och rosenstenar -intill altaret. Kungens ställning definierades av däva-rande justitieministern Lennart Geijer i en grundlagsproposition frân 1973. Han är en symbol för riket och fullgör representativa uppgifter. Detta förutsätter att kungen är väl orienterad om samhällets inre utveckling och om förhällandet till andra stater. Han skall öppna riksdagen och leda konseljen vid regeringsskifte. Monarkin har obestridligen stöd hos betydande hefolkningsgrupper och har visat sig fungera pâ ett [ran parlamenta-risk synpunkt oklanderligt s'dtt, papekade statsradet. Kungens uppgifter blir av re-presentativ och ceremoniell art. I sin egenskap av samlande représentant och symbol för landet som helhet fullgör han en betydande funktion som ställer stora krav pâ hans person. Men symbolens symboler har inte längre plats i offentligt svenskt liv. Silver-tronen - en gava frân Magnus Gabriel De la Gardie till drottning Kristma - stär tom i Rikssalen, där riksdagen inte längre har sin öppningsceremoni. Erik XIV:s krona och spira av guld och emalj, besatta med rubiner, safirer, diamanter och pärlor, placeras inte längre pä hyenden invid trónén med den kungliga hermelinsmanteln. Kanske politiskt nödvändigt men trâkigt. Riksregalierna har aktivt deltagit i svenskt kungligt liv vilket haft tili följd att dyrbarheterna ibland hanterats ovar-samt. Erik XIV:s krona har bucklats en gâng när den gled av en kunglig hjässa (sid 110) och vid Karl XII:s kröning var det nära att smörjelsehornet halkadé ur ärkebiskop Swedilius' hand. Det hade gjorts tili Karl IX:s kröning 1607 av guld-smeden Peter Kiämpe som specialiserat sig pâ emaljarbete. I hornets utsmyckning ingâr röda stenar, "svenska rubiner", dvs granater frân Karelen. Det är möjligt att kung Karl, ständigt pä jakt efter fyn- "Symbolernaför Sverige" Silvertronen ^ord i Augsburg 1650.