Libens Merito [antikvár]

Den egna brödkanten Johnny Andersson Inledning När Gustav II Adolf den 31 augusti 1624 undertecknade donationsbrevet tili Uppsala Akademi innefattande drygt 300 hemman inleddes därmed inte blott en för det unga universitetet mycket läng period av relativ ekonomisk stabilitet utan ocksá en oavbruten kamp för att behälla och skydda de erhällna tillgángarna. Sä stor var donationen att universitetet under 200 är i allt väsentligt künde fmansiera sin verk-samhet med avkastning frän denna. Under 1800-talet kom universitetet att växa snabbt och särskilda statiiga anslagen blev allt mera oundgängliga. Dock fmansier-ades under heia detta sekel de allra flesta hus universitetet byggde för sin verk-samhet med avkastningen frän donationen. Mest omskrivet är fmansieringen av det nuvarande universitetshuset tili vilket riksdagen beviljade 740 000 riksdaler och universitetet självt bidrog med drygt 492 000 riksdaler samt byggmästaren, som se-dermera gick i konkurs, med 600 000 riksdaler.' 1900-talet blev det ärhundrade da staten defmitivt tog over den direkta fmansieringen av universitetets verksamhet samtidigt som ocksä andra källor började flöda. Till dessa senare hör direkta donationer tili universitetet som senare omvandlats tili stiftelser samt gävor frän andra stiftelser med ändamal att främja utbildning och forskning varav den mest upp-märksammade torde vara Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse. Vidare bör nämnas externt finansierad forskning och utbildning som idag motsvarar drygt 40 procent av universitetets budget. Avkastningen frän 1624 ärs donation, tidigare benämnd Gustavianska arvegodsfonden och numera Gustavianska Stiftelsen vid Uppsala Akademi, har under de senaste 150 ären gätt frän att svara för närmast heia universitetets drift- och investeringsbudget tili att motsvara ca 1.2 procent av driftbud-geten eller omkring 40 miljoner kronor. Det bröd alla levde av intar nu säledes rollen av en liten brödkant. Dess relativt ringa ekonomiska storhet hindrar dock inte att brödkanten har betydande strategiskt värde för universitetet. Stats-byräkratins intresse av art ifrägasätta att den verkligen är universitetets har ocksá hällit sig förvänansvärt vitalt under ärhundradena. Det är iakttagelser och reflexioner kring detta fenomen som behandlas i det följande. Den gustavianska donationen och dess öden har behandlats utförligt av bland andra Claes Annerstedt: Upsala universitets historia 1477-1792, Samuel Bring och Oscar Kollberg i skrifter om och förteckningar över Uppsala universitets fastigheter utgivna under perioden 1924-1939, rektorer vid Uppsala universitet som Osten Unden och Fredrik Berg, prorektor Ernst Trygger samt professor Sven A Nilsson. Avsikten med denna uppsats är inte att upprepa vad tidigare gjorts men väl att sam- 9 f».