Ära och Rikedom [antikvár]

PROLOGKONCENTRATIONSLÁGRET DACHAU 29 april 1945Karl Koenig vaknade före.gryningen och hápnade över att han fortfarande var vid liv.Fönstren pá sjukstugans bortre sida upplystes av de första tecknen pá en ny dag. Koenig avskydde detta tröstlösa grá ljus. Det var som ett förebud om fruktan, det drog honom upp ur den skyddande sömnen och in i vakenvárldens skráck och smárta.Han skárpte blicken pá de ojámna raderna av tráribbor sex-tio centimeter ovanför sitt huvud. De knarrade under tyngden av ryssen, Karpov, i kojen ovanpá.Kojerna var byggda i tre váningar och hopkörda i par sá att tre patienter kunde trángas in pá samma váning. Tyfusepide-min som hárjande dragit genom lágret under hela vintem hade slutligen ebbat ut, kojutrymmena tömdes snabbt nár tillfrisk-nande eller döden förde bort de tillfáüiga gásterna.Det tycktes ráda en onaturlig stillhet pá sjukavdelningen. Hade verkligen hela natten gátt? Koenig var inte lángre sáker pá det. Han tappade rákning pá tiden. Han kánde sig mindre febrig nu, men mycket svagare. Han tvivlade pá att han alls klarade att ta sig ner ur kojen, ens med hjálp. Det skrámde honom, inte sá mycket dárför att det var ett tecken pá att han var döende som för att han skulle kommá att förorena madrassen. Förödmjukelsen i en sádan elándig hjálplöshet skrámde honom mera án sjálva döden.Koenig slöt ögonen pá nytt, och fragment av drömmen han