Bonniers världshistoria 10 [antikvár]

Förord De europeiska upptâcktsfarderna drog in nya delar av världen inom Europas synkrets och man brukar se dessa resor som begynnelsen av "kolonialismens tidsâlder". Man glömmer att det pâ mânga hâll tog mycket läng tid innan en egentlig kolonisering tog fart. Man tänker inte heller pâ att flera av de viktigaste europeiska staterna först längt senare visade nágot aktivt och fortlöpande intresse för en kolonisering som hade inletts pâ privat initiativ. Och man bortser frän att utvandrarna frán Europa tili länderna bortpm haven i mycket stor ut-sträckning var flyktingar undan religiöst, poli-tiskt och ekonomiskt förtryck eller tili och med förföljelse. De länder som kom inom den europeiska synkretsen var mycket olika varandra med hänsyn tili klimat och andra naturförhällan-den. Den infödda befolkningen i dessa länder skilde sig ocksâ frän varandra. Somliga levde i smä stammar som jägare och samlare pä sten-âldersnivâ, andra var nomadiserande bo- skapsskötare eller drev ett primitivt jordbruk, somliga var förenade i större eller mindre riken som hade skapats av erövrare, medan nág-ra fa hade en láng historia bakom sig och en välutvecklad civilisation. Bland annat av dessa orsaker förlöpte koloniseringen pä olik-artat sätt, med varierande snabbhet och med mycket olika resultat pä olika hall. Denna del av Bonniers Världshistoria vill ge en uppfattning om vad som hade tilldragit sig i dessa främmande, senare koloniserade omrä-den före mötet med europeerna. Själva mötet och de tidigaste faserna i konfrontationen mellan kulturerna skildras framförallt i beskriv-ningar av vad som utspelades i de främmande länderna. Källmaterialet varierar frän omräde tili omräde, vilket medför att de tidsmässiga avgränsningarna inte alltid blir desamma. För varje omräde förs skildringen emellertid fram tili en tidpunkt, där den vidare utvecklingen sedan naturligt hör hemma i en senare del av Bonniers Världshistoria.