Bonniers världshistoria 2 [antikvár]

FlodrikenaNär vi har kallat detta band av Världshistorien fór Flodrikena beror det pä att de tre omräden som här behandlas har mycket gemensamt.Geografiskt präglas de av de stora floder som genom-strömmar dem, Nilen, Eufrat, Tigris och Indus. KHma-tiskt tillhör de zonen mellan norra halvklotet och tropi-kerna. Historiskt är dessa stora organiserade samhällen de första som meddelar sig direkt tili oss i skrift. I bok-stavlig mening börjar alltsá historien där.Med vár tids stora intresse för människan och miljön ligger det nära tili hands att jämföra de tre omrädena och belysa samspelet mellan natur och kultur, geografi och historia, att se pá utvecklingen i ett ekologiskt per-spektiv. Är människan naturens slav, herre eller kanske tyrann?Den som söker enkla svar pá dessa frágor blir besvi-ken. Visst fmns det gemensamma drag. I alia de tre omrädena blir jorden fruktbar ända tili övermátt när den vattnas av de stora floderna. Människan slipper átmins-tone problem med att överleva. Och hon far till och med möjlighet att bygga pyramider och babelstorn. Men övergángen frán "regnjordbruk" till "bevattningsjord-bruk" krävde báde ny teknik och organisation och dis-ciplin. Det mäste grävas diken och kanaler, dämmas och dräneras, sás när jordmánen var tjänlig och skördas när tiden var inne. For att de feta árens överflöd skulle kunná kommá människorna till godo under de magra ären behövdes förvaltning, lagring och fördelning. Man mäste räkna och skriva upp. Miljön krävde organisation, skrift och arkiv.Det är inte bara levnadsvillkor och struktur som är lika i de tre flodrikena. Det är en växelverkan, en inbör-des páverkan mellan dem, som sträcker sig frán Indus över Mesopotamien tili Egypten. Och det fmns ocksä skillnader. En del beror pá den geografiska miljön. Den pálitligt regelbundna Nilen hade ett fredligare temperament än den väldsamma opälitliga Tigris, syndaflodsflo-den, som man aldrig visste var man hade. Egypten läg skyddat av pá ena sidan Roda havet och pá den andra