Bonniers världshistoria 8 [antikvár]

Förord Högmedeltiden, tiden frán mitten av 1000-talet till slutet av 1200-talet, är en av de mest dynamiska perioderna i Europas historia, präglad av sjudande växtkraft. En ny jordbruksteknik, som vann insteg ocksá norr om Alperna, gav ökad avkastning. Befolkningen ökade liksom handeln mellan land och stad och mellan världs-delarna. Städerna konkurrerade med varandra om att bygga storslagna katedraler, som ännu idag vittnar om dels hur den skapande kraften tog sig uttryck ocksá i ar-kitektur och konst, dels vilket stärkt grepp den kristna tron hade om báde själar och samfund. Fromhetsidealet var Franciscus av Assisi men förfbljelsen av kättare künde vara hänsynslös. Päven och kyrkostaten var inte bara en religiös maktfaktor utan ocksä politisk, ekono-misk och tili viss del militär. Den västra kristenheten blev en enhet. Trosivern yttrade sig ocksá i korstágen till det heliga landet, som innebar att Europa expanderade mot Mel-lersta Ostern. Vár världsdel hade ocksá kontakt med mer Qärran länder som Kina, där Marco Polo tillbring-ade 17 ár vid storkhanens hov. Samhället bestod av tre stánd, "ett som bad, ett som slogs och ett som arbetade". Riddaridealet och den romantiska kärleken besjöngs. Sverre Bagge skildrar högmedeltiden i struktur-histo-riens form, nágot som passar särskilt väl när det gäller denna period i Europas historia. I stallet forden traditionella beskrivningen av "händelser" skildrar han hur samhället utvecklades och hur det var att leva under de tre organisationsformer som behärskade samhället under den här tiden - kyrkan, Staden och staten.