Brokigt [antikvár]

En tväkamp med Gud, (Historisk genrebild.) En solnedgäng i ödemarken! Hundt omkring, sä längt ögat nädde, utbredde sig den kala, enformiga slätten. Falten buro förnäm-ligast tre slags växter, hvilka man pä ungerska folk-spräket kallar "hundmjölk", "djefvulskärror" och "kungsljus", under det botanisten benämner dem "euphorbium", "eringium" och "verbascum". Den första af dessa växter tycktes angifva, att denna mark födde sina söner som om de diade hun-dar; den andra tog den i beslag för sjelfva hin onde; den tredje hade kanske sitt namn deraf, att der den reste sig manshög, fall af gula blommor, liknande en brinnande fackla, der var väl marken bördig, men ingen hade pä mänga är odlat den. Kardborrarne betäckte alla vägar, hvadan inga hjulspär voro märkbara. Här och der varsnades mu-rarne af nägra ruiner med gapande fönsteröppningar. Här och der i det höga graset glänste nägra hvita benknotor af fallna djur. Kullarne voro genomrotade af stormen, och denna hade öfverspunnit marken rundt omkring med fin, hvit flygsand, hvilken pä sina ställen täckte gras och buskar, ja helt och hallet begrof träden och slutligen trängde ända ned tili träskkanten, der den började en strid med gytjan, tills denna med sin multna Vegetation drog sig ned i kärret.