Den Svenske Gudfadern [antikvár]

INLEDNINGJAG LEVER I TVÂ SKILDA VÄRLDAR, i mitt yrkeslivsom journalist och i mitt privatliv. I min umgängeskrets finns människor med olika ursprung och kulturer. Den etniskt nästan homogena journalistkâren har inte alltid möjlighet till delta. Mina vänner och bekanta har olika jobb, de fiesta halt vanliga sâdana, men där finns ocksâ personer som begâr brott, mindre och större. Nâgra fâ i min umgängeskrets försörjer sig huvudsakligen pâ brott, de är yrkeskriminella.Jag tar avstând frân brott. Det har jag nâgonstans i bakhuvudet alltid gjort, ocksâ när jag som tonâring snattade tillsammans med mina kompisar. Visst var det spännande, visst fick jag en adrenalinkick, men jag kände alltid att det var fei. Det gjorde jag ocksâ när jag som vuxen gav mig in i fula affärer. Spännande. Adrenalin. Men fei. Mina föräldrar och.andra vuxna inpräntade under heia upp-växten att det var fei att stjäla. Om nâgon av dem säg, hörde eller ens anade att vi hade snattat blev vi bestraffade. Vi fick utegängsförbud och fick inte umgâs med dem som man ansâg hade dâligt inflytande pâ oss. Helt rätt. Istället fick jag jobba för pengarna. När vi lämnade Turkiet var första anhalten Tyskland och redan som sjuâring plockade jag jordgubbar mot betalning. Men inte förrän jag var elva är kändes det som om jag hade ett riktigt jobb. Vi invandrarbarn sorterade flaskor - genomskinliga och färgade - pâ Wârby bryggerier i södra Stockholm, det som i dag heter Spendrups.Nâgot annat jag fick lära mig som barn var att inte döma nâgon som ham-