Ett sant djurliv pa kolmarden [antikvár]

]ElrsA]NT LIV DET BLEV IKOLMARDENNar man ser det underbart vackra lamafölet ar det latt att första att bestándet av lamadjur pá svenslm lantgárdar ökar för varje ár 5om gár.Cet blev inte Iiv enbart pá djuren i Kol-k márden, utan i annu större utstráck-ning pá mánniskorna en försom-mardag i maj mánad 1962. Det var H nar jag föreslog dávarande kommu-V nalfullmáktiges ordförande i Kol-W márdens kommün, Erik Anders-' son, att vi skulle skapa ett "fri-tidsomráde med djurpark".Erik Andersson, denne framsynte kommunalman, som senare blev ordförande i báde djurparkens stiftelse och bolag, hade jag formánén att arbeta tillsammans med under mánga ár. Det var egentligen aldríg nágon tvekan frán Eriks och min sida, att denna idé var riktig.Givetvis blev det ett oherrans liv pá mánga av de 2 622 invánarna i kommunen. Annu varre reagerade sommarstugeágarna, som kánde sina revir hotade. In-sándarna var ofta ovettiga. Men mánga mánniskor var ocksá positiva och började förbereda insatser av olika slag. En syförening i grannlánet Södermanland började till exempel att sticka sockor till tigrarna, för att dessa inte skulle frysa tassarna av sig i kolmárdssnön under vintern. Alltsammans sporrade oss att gá vidare.Ett utomordentligt stöd fick vi av dávarande lands-hövdingen Per Eckerberg och jag vágar nog pástá, att han var den som fick vára kommunaimán att tro pá idén och tillstyrka förslaget.Pressen, radion och TV-medarbetarna i hela landet var ocksá till mycket stor hjálp.Landshövding Per Eckerberg tog första spadtaget den 31 augusti 1964 pá "Röda Berget". Detta berg heter numera "Eckerberget".Omrádet som disponerades var 125 hektár stort och första etappen av utbyggnaden omfattade cirka 550000 kvadratmeter. Invigningsdagen fanns i parkén 210 djur av olika arter. Tigem blev och har sedan dess varit -symbolen för Kolmárdens Djurpark.Djurinköpen blev ocksá ett stort áventyr. Vár dávarande inspektor hade rest till Danmark för att tillsammans med djurhandlare Krag skaffa fram alla djur. Dá han varit i Danmark tvá dagar, fick jag genom Veteri-nárstyrelsen veta, att man planerade stanga gránsen för all införsel av djur inom 24 timmar. Kontakt togs ome-delbart med vár representant och djurhandlaren. Det verkade till en början som om hela projektet skulle gá om intet, dá man hade sá kort tid pá sig att samla ihop sá mánga djur. Dessutom beraknade man, att "gránsstang-ningen" skulle vara i minst sex mánader. Förödande för oss, som skulle öppna om fyra mánader!Tidsfristen narmade sig slutet. Gransen stángdes kloc-kan 24.00. Vi hyrde sex lastbilar, lastade djuren och kom till Helsingör kl 23.20. Sista fárjan skulle just avgá och vára bilar máste köras ombord. En bil med de vikti-gaste djuren hade fátt motorhaveri och gick inte att