Europas träd och buskar [antikvár]

InledningDenna bok gör det möjligt för lasaren att identifiera alla Europas vUdväxande träd och buskar som blir högre än 2 m över manshöjd. (Uppdelningen i träd och buskar är inte vetenskaplig, men i stört kan sägas att ett träd endast har en stam, medan en buske har flera vedartade "stammar" redan längt nere vid marken). Boken omfattar ocksä främmande träd och buskar som införts tili Europa och nu växer i skogar eller odlingar eller i stor utsträckning har planterats vid vägkanter och pä gator. likasâ förvildade arter som kan föröka sig själva och bilda en "naturlig" Vegetation. De arter som endast finns i parker och trädgärdar har dock inte medtagits. Införda arter är markerade med $ i texten.Nâgot kriterium som exakt anger vilka införda eller förvildade arter som skall tas med eller uteslutas är svârt att fmna. Flora Europaea, standardverket, har noga följts, och nästan alla där beskrivna arter som uppfyller storlekskraven är medtagna. De enda undantagen gäller vissa släkten som omfattar ett antal sinsemellan likartade arter, där endast de mest vanliga och mest typiska arterna har medtagits. Sâlunda har nágra arter ekar, oxlar, päron, hagtorn och tamarisker som skiljer sig mycket lite inte medtagits. Ytterligare nägra fá arter som författaren observerai pâ sina resor har kommit med. Valet av tvä meter som höjdgräns är mindre godtyckligt än det kan verka. Hos mânga släkten utgör denna höjd en "naturlig" gränslinje mellan de lâga buskarna och de tydligt mer högväxta arter som är i stánd att överskugga alla örter och manga vedartade arter. I nägra fä fall är emellertid inledningsgränsen verkligen godtycklig, t ex för ljungväxterna. Av dessa blir endast fyra av totalt sexton arter över tvä meter under nórmala förhällanden. Nágra arter blir endast under gynnsamma betingelser högre än tvä meter. Dessa har i allmänhet medtagits. Andra som endast kan nâ denna höjd i odlat tillstând har oftast uteslutits. I allmänhet är de angivna artemas höjdmätt de som stär i Flora Europaea. Att ta med mindre buskar, haivbuskar och ris skulle ha ökat artantalet avsevärt och gjort det omöjligt att ástadkomma en lätthanterlig bok. Europa sä som det definieras i Flora Europaea skiljer sig nâgot frân det omrâde som i allmänhet avses, och av uppenbara orsaker inkluderas inte Azorerna och Ryssland öster om latitud 30 grader (i stört sett en linje dragen genom Leningrad och Kiev), Krim och Kaukasus. Arter frán europeiska delen av Turkiet och de östra Egeiska öarna. inklusive Rhodos, har tagits med.Familjerna har ställts upp i överensstämmelse med den "naturliga ordning" som accepterats av de nesta europeiska botanister. Korta beskrivningar ges av de viktigaste familjerna, och deras speciella grunddrag visas i bild. Om det förekommer flera viktiga släkten inom en familj (t ex rosfamiljen, som omfattar hagtorn. äpplen, körsbär. päron etc), visar "nycklar" med illustrationer vägen tUl det rätta släktet. Om ett släkte omfattar ett stört antal europeiska arter (t ex päron, som omfattar vildpäron, päron etc), hjälper ytterligare "nycklar" läsaren att hitta det speciella träd han letar efter. Hur man använder dessa "nycklar" förklaras pä s VII.Illustrationerna är avsedda att visa sá mânga olika karaktäristika som möjligt hos trädet. Trots att färgen pä fotografierna är riktig fâr man inte fästa alltför stört avseende vid den. Ett blads fárg varierar efter var det sitter pá trädet, pä de översta eller de nedersta grenarna, även med ökad âlder, jordmân, klimatförhällanden etc. Pá sju sidor visas fotografier av olika typer av bark. Träd som medtagits i detta avsnitt har markerats med i^i i texten. Teckningarna i svartvitt och färg är i halv naturlig storlek, om inte annat har angivits.I slutet av boken fár man en redogörelse för hur vissa träd och buskar används av människan. Dessa arter är markerade med * i texten.