Fem reser till havet [antikvár]

Sommarlov "Sjutton ocksá! Punka!" sa Dick. "Däcket är tomt. Ty-piskt att det skulle hända just nu." Julian tittade pá Dicks tomma däck. Sen kastade han en blick pá klockan. "Du hinner pumpa", sa han. "Hoppas att det inte är hál pá däcket. Tágét gár inte förrän om sju minuter." Dick hoppade av och började pumpa. De andra ställde sig runt omkring för att se hur det gick. Fem-gänget var pá väg tili Stationen i Kirrin. De skulle áka med tágét, med cyklar och allt. Väskorna hade de skickat i förväg, sá de tyckte att de hade gott om tid att cykla tili Stationen, pollettera cyklarna och kliva pá tágét i lugn och ro. "Vi kan inte komma för sent till tágét", sa George tjurigt. Hon blev alltid pá dáligt humör när inte allt gick som det skulle. "Det kan vi visst! Det är ingen konst alls", svarade Julian och skrattade át George. "Vad tror du, Tim?" Tim skällde, precis som om han ville säga att han höll med. Han slickade George pá banden. Hon klappade honom. Hennes missbelátna min försvann när hon märkte att Dicks däck fylldes med luft. De skulle hinna. Dick kände pá ringen, drog en lättnadens suck och klämde fast pumpen i hállaren. "Puh! Det var jobbigt", sa han och satte sig upp. "Hoppas däcket klarar sej tills vi kommer fram tili Stationen. Jag trodde nästan att ni skulle fá áka utan mej." "Aldrig i livet!" sa Anne. "Dá hade vi tagit nästa tág. Kom, Tim!" De fyra kusinerna och Tim gav sig i väg mot Stationen. De trampade in pá Stationen precis som Signalen visade att tágét var pá ingáende. Stinsen kom emot dem.