Frankrike [antikvár]

Det sexkantiga torget 1 itt land, Frankrike, är för mig minne-Inas, levnadskonstens och tänkan-Idets land. Frân Lille till Biarritz, frân Narbonne till Saint-Malo, frân Quimper till Belfort, frân Brest till Nice finns det inte en enda plats som inte pâminner om landets förankring i historien, om ett dagligt liv som är en konstart och om ett speciellt sätt att föreställa sig framtiden. I menhircrna, i de förhistoriska grottorna där människans första konstverk lever pâ väggarna, i de romerska vägarnas stenbeläggning, i arenorna och de gamla fästning-arna, överallt är det förflutna levande. En massiv, välbevarad ringmur frân Filip Augusts tid kan plötsligt bli synlig, där den stâr mellan tvâ nybyggda hyreshus. Det är som om heia Frankrike vore ett torg, lika storslaget som dem man finner Ute 1 landets städer och byar. Vart och ett av dessa torg, i Arras eller Paris, Bordeaux eller Toulouse, i Alx eller Avignon, är liksom Frankrike självt en plats där vägar möts. De är ett koncentrat av minnen, en önskan att organisera rummet, att försköna det med en vacker byggnad eller ett särskilt perspektiv - husfasaderna vid Arras torg motsvaras av dem som finns vid torgen uppc i Vogcscrna - och en önskan att bekräfta en tanke eller en tro. Detta sexkantiga torg - Frankrike - är som ett manuskript där inget suddas ut, utan allt bevaras. Just där tidens gâng eller ett ögonblicks dârskap har fort med sig förstörelse och utradering finns ett spâr kvar 1 stenläggningen ellcr en rest av ett 6