Gentlemen [antikvár]

Förmodligen är det ett stilla várregn som hörs rassla över Stockholm denna stund, Barnens ár, valáret 1979. Jag ser inget av det och tänker j ¦ ¦ inte ta reda pá saken heller. Gardiner och draperier sluter tätt för fönst- , ! ren mot Hornsgatan och den här váningen känns minst sagt luguber. ; ; Jag har inte sett ljuset pá mánga dygn och därutanför gár antagligen ; iij • * 1 i hela Stockholm omkring i 70-talets allra sista váryra som inte angár mig ett dyft. í Den här imposanta váningen är som ett museum över nágon ^sorts j stolthet, gamla ideal, svunnen ridderlighet, kanske. Biblioteket är tyst och inrökt, serveringsgángarna med dunkla skänkar och höga skáp är skräckinjagande, köket har slammat igen, sovrummen star obäddade, vardagsrumrtiet är kallt; pá varsin sida om den öppna spisen — där vi tillbragte sá mánga timmar i chippendalemöbeln med toddys och under-höll varann med sällsamma anekdoter — stár tvá parianfigurer tillver-kade av Gustafsbergs Fabriker mot slutet av förra seklet. Pjäserna är omkring halvmetern höga och porslinet ser precis ut som den äkta marmor de härmar. Den ena representerar "Sanningen" och gestaltas av en muskulös man utan en trád pá kroppen, med utsökt skulpterade anletsdrag som dock inte fbrmár dölja nágot obestämt, undflyende i blicken. Den andra parianfiguren representerar följaktligen "Lögnen" — en gycklare, nonchalant lutad mot en vintunna, utrustad med ett sträng-instrument, sprudlande av espri, i full färd att berätta en ekivok herde-historia, kan man tänka. Det är inte alls svárt att göra vissa kopplingar tili de tvá män som tills helt nyss huserade här i lägenheten. De övergav den lika hastigt som under ett krigslarm. Allt stár orört, heia detta museala hem är för övrigt füllt av sádana här egendomliga foremál, ting frán svunna tider. Jag tvingas oundgängligen att tänka tillbaka. Vedervärdig, är jag. Under den här löjliga engelska tweedkepsen hál-1er mitt rakade och misshandlade huvud sá sakteliga pá att áterfá sina forna proportioner. I den mán det nu kommer att lyckas. Jag har redan áldrats med häpnadsväckande hastighet, detta Barnens och det svenska valets ár 1979. Jag har fátt nya rynkor och ett slags ryckningar, tics,