GULAG-arkipelagen 1. (töredék) [antikvár]

Är nittonhundrafyrtionio stötte mina vänner och jag pá en märklig notis i Vetenskapsakademiens tidskrift Naturen. I petit-stil stod det där, att man vid grävningar i närheten av floden Kolyma^ hade upptäckt en underjordisk islins - en urgammal, frusen ström - och i denna fanns infrusna arter av en fossil (fiera tiotusental ár gammal) fauna. Dessa fiskar - eller kanske tritoner - var sá väl bevarade, omvittnade den lärde korresponden-ten, att de närvarande slog sönder isen och genast - och gärna -ät upp dem.Det mäste i allra högsta grad ha förbryllat tidskriftens fátaliga läsare, att fiskkött kan bevaras sá länge i is. Och inte manga kan ha fattat den i sanning oerhörda innebörden av den oförsik-tiga notisen.Vi däremot fattade ögonblickligen. Klart och in i minsta de-talj säg vi heia scenen framför oss: hur de närvarande i förtviv-lans hast slog hál pá isen (och därmed förgrep sig mot ichtyolo-gins höga intressen), hur de skuffade varandra medan de knac-kade fram bitarna av tusenárigt kött och sedan drog i väg med dem tili elden och tinade upp dem och át sig mätta.Vi fattade, därför att vi själva hörde tili dessa närvarande, tili det väldiga och helt unika släktet fängar, de enda som gärna künde äta tritoner.Kolyma var den största och mest beryktade ön, grymhets-polen i det sällsamma landet GULAG,^ vilket geografiskt var uppsplittrat som en skärgärd men psykologiskt sammansvetsat som en kontinent - ett nästan osynligt, nästan omärkligt land, vilket beboddes av fángfolket.Likt en enklav klöv sig denna arkipelag igenom det omgivan-de landet, skar sig in i dess städer och svävade som ett hot över gatorna - och ändä fanns det människor som ingenting anade; mänga hade endast hört grumliga rykten om det, och de enda som visste allt var de som hade varit där.Men de tycktes ha mist talförmägan pä Arkipelagens öar; de^ Notsiffror hänvisar tili översättarens förklaringar sid 446 ff.