Innanför, Utanför [antikvár]

En presentation av mig självH ela helvetet har brutit löst här och min fridfulla fristad i regerings-byggnaden kan komma att fä ett brätt och obehagligt slut.Jag antar att det var för bra för att bli bestäende. Det har varit ett under-ligt mellanskov som jag inte hade kunnat föreställa mig för nägra mänader sedan - för det första att jag blivit specialassistent tili Presidenten, i synner-het tili den här Presidenten; för det andra, och ännu mer förvänande, att jag inte tycker att det är nägot särskilt med det utan närmast ser det som en oas där jag pä ett diskret sätt kan undfly bolagsskattejuridiken. Jag har äntligen pusslat ihop den mystiska bakgrunden tili min utnämning. Det slumpmäs-siga i den kommer att verka absurt, men ju längre jag är i Washington desto mer inser jag att de flesta i den här Staden tenderar att agera med den lugna beräkningen hos en nackad kyckling. Det ger mig kalla kärar utefter rygg-raden.Till lycka för min sinnesfrid innehäller bokhyllan i detta stora dystra rum, bland rader och äter rader av dammiga regeringspublikationer, de sju volymerna av Douglas Southall Freemans George Washington: En biografi och Churchills sex volymer om Andra världskriget. Jag bläddrar i dem da och da för att övertyga mig om att saker och ting inte var särskilt mycket annorlunda da dessa stora män levde. Churchill kallar Versailles-fördraget, resultatet av alla Europas toppolitikers förenade klokhet och länga veder-möda, "en beklaglig och komplicerad idioti". Efter vad jag ser här kan den beskrivningen utsträckas tili nästan all politik. Inte att undra pä att världen har ställt tili det sä förbaskat för sig och tycks ha hällit pä med det sedan Hammurabi beordrade sina kilskriftskrivare att börja rista hans stora be-drifter pä lertavlor.Lät mig beskriva chocken jag fick häromdagen, för att delge er hur jag känner inför saker och ting i detta världens nav. När jag första gangen flog ner frän New York och som hastigast träffade Presidenten i Ovala rummet - den enda gäng jag sett honom innan den här nyss nämnda chocken -förklarade jag att om jag tog jobbet, skulle jag inte arbeta pä lördagar och skulle arbeta in tiden pä söndagar eller nätter om sä behövdes. Presidenten säg förbryllad och sedan fundersam ut. Han trutade med läpparna, spärrade upp ögonen, höjde pä de tjocka ögonbrynen och nickade allvarligt flera