Karantänmästarens berättelser och Inferno [antikvár]

KARANTÄNMÄSTARENS BERÄTTELSER Karantänmästarns berättelse. Karantänmästarn var en sextifem ärs man, väl bibehällen, Uten, smärt, spänstig med officerslater, minnen frän fältläkarkären. Han tillhörde frän födseln de bortkomna, som vantrivas i livet och aldrig finna sig tili rätta. Född i Bergslagen av gott folk, men hart, hade han icke fätt nägra vackra barndomsminnen. Föräldrarne sade aldrig gott när de hade anledning, men alltid ont med eller utan anledning. Hans mor tillhörde den besynnerliga grupp av människor, som bli onda för ingenting. Hennes vrede kom utan synbar anledning, sä att sonen ibland trodde hon ej var kick, ibland att hon var döv och hörde galet. Ty det künde hända att hon besvarade en vänlighet med en örfil, Därav blev han dolsk och misstrogen mot människorna, ty det enda och naturliga bandet, som skulle med ömhet förena honom med människorna, var brüstet, och han kände heia livet som en fiende. Därför gick han beständigt i försvarstillständ dock utan att visa det. I skolan hade han vänner, men när han dä icke visste, huru väl han ville, blev han undfallande, och gjorde alia medgivanden för att fä behälla tron pä den sanna vänskapen. Därigenom släppte han vännerna för nära inpä sig, sä att de tryckte honom och började härska över honom. När han kommit ' I '' Ii