Konstens Stora Mästerverk [antikvár]

Primitiv och förkolumbisk konst Alltsedan den längt avlägsna tid da en stor de! av jorden var täckt av is har människan gjort bilder. Förhistoriska mälningar, av vilka en del är förvä-nansvärt väl bevarade. och fragment av skulpturer har päträffats pá mänga Ställen. Mest Icända är grottmälningar-na i södra Frankrike och norra Spanien. För tjugotusen är sedan var jorden ett bistert Ställe att leva pä. klimatet var mycket kalit och torrt och människan var en primitiv jägare vars heia liv rörde sig kring sökandet efter ville-bräd. Lyckligtvis fanns det gott om mammut och bison, vildhäst och olika slags hjortar. de djur som är de mest karakteristiska motiven i den äldre stenälderns konst (den paleolitiska). 1 Europa har man funnit dem inristade i klippväggen eller mälade. ibland bäda delarna. men man har ocksä hittat fragment av föremäl snidade i horn eller sten. Liknande fynd har gjorts i Nordafrika, i västra USA och päen del Söderhavsöar. i Australien och pä andra Ställen. Fyndens älder är inte alltid densamma. En del är jämförelsevis moderna, ty konsten dikteras inte av tiden utan av den kulturella utveckling-en. Anda sedan européerna började med sina stora upptäcktsfärder pä 14ü()-talet har de stött pä andra, mindre avancerade kulturer, en del för länge sedan döda, andra ännu i full blomstring. Sa motte de i västra Amerika människor som, pä samma sätt som deras egna förfäder under äldre stenäldern, levde av jakt. Femton-hundra kilometer längre söder ut fann de äkerbrukare som bodde i organise-rade bysamhällen, och i Mexico träffade de pä en civilisation som i vissa avse-enden — ehuru inte i alla — var lika avancerad som deras egen. När de första europeiska kolonisatörerna kom tili Australien levde urinvänarna där pä stenäldersstadiet, och under nâgon tid existerade de bäda kulturstadierna sida vid sida. Aven i Afrika fann 180ü-talets upptäcktsresande människor som lev-de samma liv som de nomadiserande jägarna i stenálderstidens Europa. De som först upptäckte den primitiva konsten var inte särskilt intressera-de av den. De ansäg den utan tvekan underlägsen deras egen mera avancerade civilisation, och att den inte hade större konstnärligt värde än ett barns klotter. Inställningen förändrades under 1800-talet i och med att människan blev mera intresserad av sin egen tidiga historia. De förhistoriska mälningar-na, de mest omedelbara budskap som vära förfäder har lämnat oss, blev vik-tiga för studiet av människan. Man borjade ocksä inse att de hade ett konstnärligt egenvärde. De första mu- seerna för primitiv konst grundades. och sä smäningom frägade sig männi-skorna om inte den primitiva konsten som artistisk prestation künde jämfö-ras med deras egna. De mera ovanliga formerna, särskilt konsten frän Söder-havsöarna och det svarta Afrika, blev inte bara föremäl för beundran utan kom ocksä att mäktigt päverka moderna konstnärer. Picasso exempelvis var fascinerad av afrikansk konst. vilket framgär i mänga av hans verk. Intresset för förhistorisk och primitiv konst stimulerades i hög grad när man för nägot mer än hundra är sedan upptäckte grott- och hällmäiningarna i södra Frankrike och norra Spanien. Dessa mälningar äterfanns i allmänhet djupt inne i grottorna. längre frän in-gängen än de omräden där grottinvä-narna själva bodde. och ofta var det svärt att ta sig fram tili dem. Troligen var de nägon sorts heliga platser, och eftersom mälningarna mestadels före-ställde de djur man jagade för livets uppehälle, var de antagligen avsedda att underlätta jakten genom nägon form av magi. En málning föreställan-de jägare i färd med att döda en bison-oxe var förmodligen avsedd att fram- Bilder av djur i koi och rödockra frán grottorna i Lascaux, utlörda för !2 000—15 000ersedan.