Lyrisk beviskedja [antikvár]

När Conny hade tömt ut de tre hundra pusselbitarna pá sitt skrivbord och börjat ordna dem efter färger och motiv avtog hans iver snabbt. Det fanns alldeles för mánga fragment med blá himmel och ogenomtränglig snárskog, mánga fler än för-lagan lät ana. Partierna med den sydländska stadens tak i bakgrunden och personerna i förgrunden hade han snart satt ihop. En nágorlunda fullständig bild lyckades han emellertid inte konstruera.Gitta som hade gett honom pusslet i julklapp tycktes fá rätt: Conrad Pingel var ingen tálmodig människa. Dessutom hade han inte tid till sádana övningar. Buzek väntade ivrigt pá honom och det utlovade kriminalreportaget av P. Legien. Av hans mánga pseudonymer lät den mest seriös. Tidnings-kommentarer brukade han bara underteckna med Conny. För längre bidrag stod anfingen P. Nigel eller Leo C. Pingrad tili hans förfogande. Som Carl Peingold erbjöd han läsaren vandringsleder och stadshistorik. Congelin hefte han när han var kulturrecensent, och ibland ocksá Gelpin eller Leping Av Conrad Pingel künde man fabricera en mängd nya namn Han hade till och med dykt upp i tidningen som Pingoin. Na turligtvis hade en samvetsgrann läsare anmärkt pá stavning en pá den antarktiska fágeln och bifogat en sprákhistorisk av-ledning av namnet.Buzeks tjänsterum, som var spartanskt möblerat och lika trákigt som de fiesta av bidragen i den tidning vars redaktion han tillhört i áratal, luktade kail rök och dammigt papper som tornade upp sig i höga travar pá varenda fri plats i rum-met. Redaktören ság ut att vara en vänlig människa, med en avláng skalle och bara nágra fá hárstrán som han med omsorg kammade ner i pannan varje morgon. Conny hade aldrig sett honom med nágot annat än bakátblásta hártestar och en ski-nande skalle. Dá och dá strök sig Buzek med fingertopparna