Maleri Teckning och Grafik [antikvár]

Förord Inom bildkonsten har materialkunskapen sedan urminnes tider spelat en mer eller mindre mäst-rande roll. Sedan mâlarna under 1700-talet blev alltmer beroende av tillverkare och försäljare av konstnärsmaterial har förhállandet mellan tek-niskt kunnande och intuitivt skapande ytterligare kommit att accentueras som en skillnad i tänke-sätt och livsstil. Under várt ârhundrade har mate-rialkunskap ibland kopplats samman med konst-vârd och konservering. Bevarandesynpunkter har kommit i förgrunden och det har tillkommit laboratoriemässiga och kliniska aspekter, som delvis har förändrat vár syn pá bildkonsten och dess utövare. Konstnärerna framstâr ibland som tekniskt okurmiga och underlägsna dem som tagit det till sin uppgift att vârda föremálen. Utveck-lingen är pâ mânga sätt olycklig, och det är med lättnad man konstaterar att de författare sorfi medverkat i den stora handbok i ämnet som nu utkommer i svensk bearbetning själva är bild-konstnärer. Materialkunskap är i första hand för-mâgan att kunna utnyttja material och tekniker för att göra bra konstverk. Det gäller att stimulera konstnärer att arbeta och att känna arbetsglädje. Konstverk är i sig själv ofta hâllbara, och omtan-ken om konstföremälens beständighet fâr inte bli en skräck och ständig rädsla för vär materiella tUlvaros naturliga förgänglighet. Den engelska utgâvan av handboken är i vissa avseenden litet ovanlig och överraskande. I mycket är detta en fördel, men en anpassning mäste ändä ske tili svenska förhällanden. Med utgângs-punkt frän en noggrann översättning som fil. mag. Margareta Eklöf först utförde har i samar-bete med översättaren en omfattande bearbetning gjorts av konservator Dorrit Hallström och mig själv. Vära kolleger pä Konsthögskolan i Stockholm har bidragit med mänga värdefulla synpunkter. Jag vill särskilt tacka konstnär Erik Lindholm, som förvaltar de inhemska traditio-nerna i ämnet frän Akke Kumliens tid. Han har ingâende granskat kapitlet om murala tekniker. Lennart Glemme, Ingvar Hurtig och Sture Âker-ström har pä motsvarande sätt hjälpt tili med ka- pitlen om graflska tekniker och teckning. Det som känns nästan överväldigande i handboken är det rika bildmaterialet. Det illustrerar inte bara texten utan ocksá författarnas entu-siasm, som inte bara är deras egen utan delas av mänga i England. De länga köer som man ibland vid öppningsdags kan se framför National Gallery och andra museer i London ger anvisning om ett konstintresse av nästan ofattbara dimensioner. Detta intensiva intresse har historiska anor. Frän De Mayerne vid 1600-talets början, livmedikus hos Jacob l och god vän med flera av samtidens mest berömda konstnärer och dessutom författare tili ett detaljerat materialtekniskt manuskript i British Museum, över Mrs Merrifield som 1845 fick den engelska regeringens uppdrag att in-samla material om mäleriets historiska tekniker, fram tili vär egen tids kanske främste kännare av bildkonstens teknologihistoria, Westby Percival-Prescott, gär en obruten tradition, fylld av upp-täckarglädje och hänförelse. I handboken redovi-sas huvudsakligen aktuellt material, men man känner genomgäende det starka intresset för det förflutna, heia tiden förmedlat av konstnärer med ett modernt synesätt. Naturvetenskapliga spetsfundigheter och beskäftiga analysrapporter har författarna nästan helt lämnat därhän. I det engelska originalet har i början av boken ett mi-kroskopiskt färgsnitt rákat hamna upp och ned och blivit obegripligt, vilket givetvis är ett tryckfel men som pá nägot sätt ändä belyser bokens egentliga syfte. Det är inte bara förklaringar tili äldre tiders tekniska bragder och misslyckanden som en konstnär vill ha. Det är främst klara och begripliga besked när det gäller konstnärligt ar-bete som behövs, praktisk handledning. Det har författarna lyckats med, och boken avses bli an-vänd inom undervisningen i materialkunskap vid Konsthögskolan. Björn Hallström Föreständare för Konsthögskolans institut för materialkunskap