Marie-Claire [antikvár]

FÖRETAL Rousseau banade inte vagen för nagen grupp av själv-lärda författare i fransk litteratur. Det har tvärtom bh-vit proportionsvis mycket ovanligare i Frankrike än i Sverige med författare utan lingvarig skolunderbyggnad och universitetsstudier bakom sig. Och fransmännen förva-nar sig ännu i dag over att t. ex en diktare som Harry Martinson sä snabbt har kunnat bh även officiellt erkänd som en av sitt lands märkligaste nutida författare. Ännu mer överraskande skulle naturligtvis fransmännen bli om de visste att de självlärda författarna överhuvudtaget intar en mycket dominerande ställning i modern svensk litteratur. Detta är som sagt ingalunda fallet i Frankrike, men även där har sä smäningom framträtt en och annan s. k. prole-tärförfattare. Till dem hör Marguerite Audoux, föga känd i Sverige och inte välbekant för varje bildad fransman heller. Sä pass mycket uppmärksamhet lyckades hon emeller-tid väcka, att hon har fätt en plats t. o. m. i svenska upp-slagsverk. Marguerite Audoux föddes 1863 och dog 1937. Hon var landsbarn, och hennes föräldrar kan väl närmast sägas ha varit vad Lo-Johansson kallar för jordproletärer. Hennes mor dog tidigt, och hon skickades tili ett barnhem, skött av nunnor och styrt av en abbedissa. Hon uppfostrades med andra ord i ett kloster, men den undervisning hon där fick var mycket torftig. Snart lämnade hon för övrigt barnhem-