Nagonstans inom oss [antikvár]

det var ont om parkeringsplatser sá här sent pá kvällen. Längs den tránga gatan kröp en mörkblä Audi sakta fram utmed raden av stiliastäende bilar vars förare för länge sedan övergett dem och tagit sig in i ljuset och värmen i nágot av de sma husen runt omkring. Audin minskade farten ytterhgare tills den stan-nat helt i höjd med en grä kombi av asiatiskt märke. Bakom den fanns ett smalt utrymme, med tanke pá storleken förmodligen ratat av andra som sökt plats át sina fordon för natten. Vant började föraren att backa in mot luckan. Det tog nágra försök innan bilen stod pá plats, oklanderligt parkerad med nágra fá centimeter till godo. Kvinnan bakom ratten öppnade dörren och klev ut. Vinden ven snált runt hörn och over tak och det hade börjat snöa. Inte mycket, det skulle dröja mánader innan det var dags för vinter pá riktigt, men nágra smá flingor virvlade förvirrat runt i luftén innan de landade pá den váta marken och smälte bort. De smala klackarna klapprade mot asfalten när hon korsade gatan. Halvvägs över stannade hon tili och vände tillbaka mot bilen. Dörren hon öppnade var olást. Hastigt tog hon av sig kappan, vek ihop den och la bredvid portföljen som hon lämnat kvar i baksätet. Den tunna kavajen hon hade under skyddade inte mot kylan och hon rös ofrivilligt tili när en vindil fick det svarta tyget att fladdra mot kroppen. Äterigen började hon korsa gatan. Den här gangen hindrade henne ingenting, och nágra sekunder senare hade hon kommit fram tili staketet pá andra sidan och ság