Otroligt men sant [antikvár]

PORTRÄTT AV UNIVERSUM Hur stjärnorföds — härifrän tili evigheten Att betrakta solen och stjärnorna är som att äka bakät i en tidsma-L skia. Vad man kan se frán jorden är inte stjärnorna som de är i dag utan som de var när de ljusstralar som nu när jorden lämnade de olika himla-kropparna. Ljuset rör sig med ca 300.000 km/sek (gott och väl över en miljard km/tim), och med den hastigheten tar det ljuset ätta minuter att na jorden frän solen. Det här betyder ocksä att vi ser den stjärna som ligger närmast värt solsys-tem, Próxima Centauri, inte som den ter sig i dag, utan som den var för 4,25 är sedan. Med hjälp av starka teleskop är det möjligt att se tillbaka miljoner är i Universums förflutna och med hjälp av teleskop plus känsliga fotografiska plätar ännu längre — tili ett förflutet som ligger sä ofattbart längt tillbaka i tiden som miljarder är. Men trots människans ständigt ökan-de vetande och användning av mer och mer utvecklade hjälpmedel, säsom rymdsonder, förblir jorden en obetydlig prick i rymdens oändliga vidder. Jorden upptar tredje plats i ett system av nio planeter — somliga med mänar, andra utan — i kretslopp kring solen. Detta solsystem är bara en liten fläck i en ofattbart stor spiral, 100.000 ljusär i diameter, som kallas en galax.