Pirater i Karibiska Havet [antikvár]

Förord Piiatemas hantverk - sjöröveri pâ öppet hav - har alltid betraktats som ett allvarligt brott mot mänskligheten och dess utövare har straffats med döden. I det Karibiska havet utgjordes sjörövar-nas led av skrytsamma äventyrare, buckaniärer, fribytare, koisarer och förrymda negerslavar, men ocksâ av berömda män som med lagens tillstând seglade med statligt kaparbrev. (För spanjorerna var Sir Francis Drake en pirat, för brittema var han laglig kapare. För brittema var John Paul Jones en pirat, för amerikanama en kapare. Allt berodde sâledes pâ vilket land som utsattes för de sjöfarandes angrepp.) Dessa pirater har blivit kända som havets hjältar, som vattnets Robin Hood eller De tre musketö-rema. Mânga av dem var skickliga navigatörer, kartläggare av hav och kuster, författare och upptäckts-resanden. Men de har ocksâ föidömts som blodtörstiga skurkar, banditer, mördare och »lutherska hundar». Utan tvivel var de flesta pirater grymma och blodtörstiga, men trots detta blev relativt fâ hängda för sina mis^ämingar. Men man hör minnas, att deras brott ägde rum under en grym tidsälder -dä tili och med bam hängdes för obetydliga förseelser. Man hör ocksâ komma ihâg att dc flesta av dessa män hade slutit sig tili sjörövamas laglösa led för att komma ifrân ett vitt utbrett elände, fattigdom, arbetslöshet, livegenskap och slaveri. Mânga hade deserterat frân europeiska arméer och flottor, dar disdplinens hârdhet gränsade tili tortyr. Ocksâ förrymda fângar slot sig till piratema -de föredrog risken att hamna i galgen framför att ätervända tili stinkande fängelser. Den mest berömda boken om sjöfarama är The History of the Buccaneers of America (Berättelsen om Amerikas sjörövare). Dess författare, Alexander Olivier Exquemelin, var en fransk skeppsläkare som följde Sir Henry Morgan pâ hans kaparfärder. Hans bok kom först ut pâ holländska âr 1678, sex âr senare aven pâ tyska, spanska och engelska och slutligen ocksâ pâ franska. Morgan stämde de engelska förläggama och erhöll bâde skadestând och ursäkter för de grymheter som Exquemelin tillvitat honom. 1685 utgav Basil Ringrose The Dangerous Voyage and Bold Attempts of Bartholomew Sharp in the South Sea (Bartholomeus Sharps farliga sjöresor och djärva angrepp i Söderhavet). I ytter-ligare en bok, 1699, kunde man följa fransmännen Raveneau de Lussan och kapten de Montanban pâ deras kapartâg. Efter 1600-talets nästan allmänna laglöshet pâ haven följde 130 âr med mer eller mindre sporadiskt sjöröveri. Tusentals män seglade under the jolly Roger - den svarta sjörövarflaggan med sina korslagda benknotor. Mânga av piratema frân denna tid har blivit ryktbara genom den mystiske kapten Charles Johnson, som 1724 gav ut A General History of the Robberies and Murders of the Most Notorious Pirates (En allmän historia om de mest ryktbara piratemas plundringar och mord). »Johnson» var med stor säkerhet en pseudonym för Daniel Defoe, men boken ger en uttömmande och exakt skild-ring av piratlivet. Defoe kände ocksâ mânga av de pirater som boken berättar om. Nästan alla senare tiders artiklar, böcker, filmer och skâdespel om pirater har hämtat inspiration hos Exquemelin eller »Johnson». En uttömmande skildring av Karibiska havets pirater skulle fylla en hei bokhylla, och i denna bok har vi enda^t kunnat berätta om ett fâtal av den Nya världens mânga tusen sjörövare. Men i gen-gäld hoppas vi att bokens omsorgsfuUt valda skildringar och illustrationer skall ge läsama en före-ställning om Karibiska havets färgstarka och spännande historia - och kanhända locka nâgon att ytterligare fördjupa sig i skildringar frân detta laglöshetens tidevarv. Pirater i Karibiska havet ar översatt av Karin och Gunnar Gárdhammar Originalets titel Pirates of the Spanish Main Copyright @ 1961 by American Heritage Publishing Co, Inc. 1970 by Bokförlaget Bra Böcker AB Boken ar satt med Intertype Baskerville Utgiven av Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganas Printed in G.D.R 1970.