Snabba Cash [antikvár]

PrologDe tog henne levande för hon vägrade att dö. Kanske gjorde det att de älskade henne ännu mer. Att hon var där heia tiden, att hon kändes äkta.Men det var ocksá det som de inte fattade, det som skulle bli deras misstag. Att hon levde, tänkte, var närvarande. Planerade deras fall.Ena hörluren trilládé ur örat heia tiden. Svetten fick den att halka ur. Hon pillade in den snett, tänkte att den skulle kila fast sig, stanna kvar och fortsätta spela musik.Mini-iPoden studsade i fickan. Hon hoppades att den lág säkert. Speiaren fick hon bara inte tappa, den var hennes favorit-ägodel och hon ville inte ens tänka pä reporna den skulle kunna fä av gruset pä vägen.Hon kände efter med banden. Det var ingen risk, fickorna var tillräckligt djupa, iPoden lág i trygg position.Hon hade unnat sig spelaren i födelsedagspresent och fyllt den med sä mänga mp3:or som fick plats. Den minimalistiska designen i grön borstad metall bade lockat henne tili köpet. Men nu be-tydde den nägot annat, större, för henne. Den gav henne lugn. Varje gäng hon tog upp iPoden päminde den henne om de här Stunderna av ensamhet. Tillfällen dä världen inte trängde sig pä. När hon fick vara för sig själv.Hon spelade Madonna. Det var hennes sätt att glömma, att springa tili musik och känna spänningarna släppa. Att dessutom