Träd i Europa [antikvár]

Träden och vi Den engelske missionären J.R.B. Love, som länge var verk-sam bland infödingarna i nordöstra Australien, berättar att han förgäves försökte ta reda pá vad "träd" hette pá deras sprák. Förklaringen var lika enkel som överraskande. Dessa mánniskor, vilkas primitiva kultur helt var baserad pá sko-gen, hade inte nágot ord för "träd"! De hade hundratals namn pá träd, alltefter art, álder, växtsätt etc, men inte för nágot sá abstrakt som träd i största allmän-het. De künde inte tala om ett träd utan att nämna det vid namn. De hade, som Love uttryckte det, "ett personligt för-hállande" tili träden. Vára egna förfäder var ännu i förra árhundradet beroende av skogen för värme, viktiga tillskott tili kosthállet och tallösa vardagliga bruksting frán vispar och skedar tili fordon och ákerbruksredskap, och de visste vad varje del av varje träd-slag ägnade sig bäst tili. Ocksá de hade ett personligt förhál-lande tili träden. Vi med vára betongöknar och várt "företagsmässigt lön-samma" skogsbruk (kalhyggen, forcerad granodling och hormoslyr) har förlorat den naturliga kontaktén med träden. De har för allt fler av oss blivit namniösa Staffage tili várt friluftsliv. Vi ser inte träden för bara skog. Det är förklarligt, men det är synd. Vár naturupplevelse blir mindre nyanserad och därför mindre rik. Den här lilla trädguiden vill förmedla bekantskapen med ná-gra av de vanligaste europeiska träden. Den är lángtifrán fullständig. Ätskilliga av vára egna trädslag saknas. I gengäld finner man fiera av de träd som är karakteristiska för "Semestereuropa". Pá sá sätt hoppas vi att ocksá den minoritet som är förtrogen med vár inhemska trädflora ska fá nytta och nöje av den. Ceder, pinje, äkta kastanj, olivträd, cypress Fantasi-eggande ord, eller hur? Det är väl värt mödan att skaffa sig "ett personligt förhállande" till dem.