Vart händelserika arhundrade [antikvár]

1900-1918 "Fôremâl av Ivivelakiigl varde" slâr del under denna tyska karikatyr fran 1906. Europeiska monarker gôr nervosa an-slrângningar ait panisalla sina kronor. Den gamia samhallsordningem dagar var râknade — fasi ingen kunde ana an den skulle slôrla ihop redan lolv âr senare. De män som ledde Europas öden kunde i stört sett känna sig ganska nöjda med tillvaron pá nyärsdagen den 1 januari 1900.1 nära trettio är hade freden varit sá gott som obruten i Europa, och det fanns ingen anledning att tro att det inte skulle fortsätta pá sarama sätt, tack vare det stigande valstándet och den maktbalans sora rádde. Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Ryssland härskade ocksá över stora omráden i de övriga världsdelarna. Det brittiska im-periet stod pá höjden av sin glans; de livsviktiga han-delsrutterna över haven skyddades av en väldig krigsflotta. Frankrike hade ett väl etablerat kolonial-välde med tyngdpunkter i Afrika och Indokina. Ryssland hade satt sig fast i Manchuriet och norra Kina. Det unga tyska kejsardömet hade redan skaf-fat sig en hei del kolonier i Afrika och Oceanien. Vissa tecken pä kommande förändringar kunde eraellertid skönjas pä den politiska horisonten. Tvä nationer utanför Europa började framträda som världsmakter: Förenta staterna, som ännu solade sig i äterskenet frän.segrarna i spansk-amerikanska kriget, och Japan, som nu hade fätt fotfäste i Kina och Korea. Men ingen anade att Japan redan 1904- 1905 skulle besegra Ryssland tili lands och sjöss - vilket i sin tur ledde tili den första ryska revolutionen, som delvis kan betraktas som en generalrepetition för händelserna tolv är senare da tsardömet sopades bort. I ätskilliga europeiska länder hade en alltför hastig industrialisering lett till ohällbara sociala förhäl-landen. Stödda pá Marx' och Engels' teorier blev arbetarna allt raer railitanta i sina krav pä reformer, och för mänga inom den härskande klassen stod det klart att raan raäste gá dem tili mötes om man inte ville riskera att räka ut för inbördeskrig. Ett annat hot mot den bestáende ordningen utgjorde den växande nationalismen bland underkuvade folk, inte minst i de delar av Österrike-Ungern där olika sla-viska folk var i raajoritet. Ett annat tecken pä att en ny värld höll pä att födas var att den vetenskapliga utvecklingen tog ett veritabelt spráng fraraät under ären fram tili första världskriget. När skotten föll i Sarajevo i juni 1914 hade Europa i själva verket blivit en krutdurk, politiskt och raili-tärt. Det nät av allianser som förut tjänat tili att be-vara freden drev nu mer än ett dussin nationer in i första världskriget. Pá grund av den moderna raili-tärtekniken blev förstörelsen större än man nägonsin kunnat föreställa sig. Över tio miljoner dödades; fattigdom, bitterhet och hopplöshet följde i krigets spär. En historisk epok hade gätt tili ända: det pmla Europa och "den gamla goda tiden" skulle aldrig raer koraraa tillbaka.