Vem är vem i mytologin [antikvár]

INLEDNINGI en bok av den liär sortén är urvaisf'rágan ett huvudprobicm, ett problem som antar u á f'oimer. För det första luir vi den allmänna definitionsf'rágan vad bőr räkna.s som niytologi? För det aiidra, oni man nu förutsätts iia löst detta pá tillfredsstállande sätt, kommer den eviga frágan för varje enskild mytologi om vad som ska vara med, vad som ska utelämnas. När allt konimer omkring fár inte alia människor rum i ett vanligt Vem är Vem. Jag vill försöka klargöra vilka principer jag f'öljt i dessa báda fall.MYrOL()(;iN MED SINA GIUNNAl^Det är ett vanligt tankesätt att nagonting inte kan höra tili tvá omráden pá en gáng. Det skulle i sá fall medföra väldiga sváriglieter, eftersom mytologin (det är lika bra att säga det med en gáng) liar ytterst vaga gränsmarkeringar. Sá snart man inser att det inte är en orimiighet att äga dubbel nationalitet, för-svinner emellertid de fiesta av den sortens besvär, som tur är.Mytologins självklara gränsland är uppenbarligen religion, historia och folklore. 1 alia tre fallen är dot mer en frága om omráden som skjuter in över varandra än om fasta markeringar. Vid mánga tillfällen fast inte samtliga, som ska framgá befrias man frán ansvaret att bestärnrna om nágonting är ett antingen/eller genom att erkämia ett báde/och. Det vanliga är att en gestait pá samma gáng har mytologiska karakteristika och tillhör ett klart religiöst system. Och fast nágra gestalter mycket tydligt tillhör historien och bara historien, och andra är iika klart och okomplicerat folkloristiskt material, finns det en del som träder fram ur historien med mytiska kvalitetcr och en del som spelar en ren foiksageroll i ett samrnanhang och fyller ett niytiskt syfte i andra.Olli vi godtar att vi inte behöver oroa oss i onödan över att en cnskild gestah ocksá kan tillhöra en annan sfär, vad är det som i första liand bestämmer oss för att han, hon eller det tillhör mytologin? För att först undanröja en del niissför.ständ, ska jag nämna saker .som inte gör det. Ordet "inyt" har fátt en biklang av nágonting falskt. Att beskriva nágot som en ren myt. betyder numera att det är tal om fria fantasier, viilfarelser och páhitt. Den betydelsen är här sekundär och har ingenting att göra med det sätt vi ska anväiula ordet. Raka motsatsen är snarare fallet. Att säga att nágonting är mytiskt är att mycket korrekt tillerkänna det en hárd kärna av äkta myt. För att utgöra del av mytologin, máste en idé eller gestait vara sann.Myten är en bernttelse om gudar och gudaliknunde uciseii, den tH/drar sig i urtiden och den är .sann.1 detta verk har ocksá sägneiis gestalter i viss utsträc kning tillerkänts mytiska kvalitetcr eftersom de ibland lyfts upp i mytologislca samnianliang.vT ir'vl