Vilda Djur [antikvár]

NLEDNINGVarje levande organism som inte är en växt, är ett djur. Detta kan lata självklart, men även om vi lätt kan se att ett träd är en växt och att en ko är ett djur, är det inte lika lätt att avgöra skillnaden när vi kommer tili de mikroskopiskt smá formerna av liv. Den enklaste regeln är att en växt kan pro-ducera sin egen näring, vilket inte ett djur kan göra. Dä äterstär sädana organismer som bakterier och svampar som inte kan producera sin näring men som inte är djur. Det fmns forskare som placerar dessa organismer i ett eget rike. De tidigaste växterna uppträdde for omkring tvä miljarder ár sedan, men det var inte förrän för omkring sjuhundra miljoner ár sedan som växter, i en form vi kan känna igen, och djur förekom pá jorden. Forst fanns det endast ryggradslösa djur, de som kailas evertebrater, och alla levde i vatten, det vill säga i havet. Därefter, för omkring fem-hundra miljoner ár sedan, uppträdde de första djur som hade en början till ryggrad. De var före-gängarna tili de, djur som kallas vertebrater, eller ryggradsdjur, och frán dem kom de tidigaste fis-karna. Det dröjde ytterligare hundra miljoner ár innan de första livsformerna uppträdde pá land. Växterna inledde dllvaron pá land, följda av nág-ra evertebrater. Av dessa lägger vi särskilt marke tili de former som gav upphov tili insekterna. Forst när landväxterna hade etablerat sig och insekterna funnit sig dll rätta künde nágra av de större djuren anpassa sig tili ett liv pá land. Denna händelse innebar en drastísk förändring, báde av djuren själva och av deras livsföring. Det fmns nutida fiskar som báde kan andas luft med lungor och ta upp syre ur vattnet med gälar, och en sádan art kallas ocksá lungfisk. Slamkry-parna, ett slags fiskar som lever i tropiska träsk-omráden, har gjort tili vana att komma upp ur vattnet och förftytta sig pá land med hjälp av sina bröstfenor. Vi kan anta att nágra av de tidiga fiskarna gjorde pá samma sätt som slamkryparna, och att de hade lungor som de nutida lungfis-karna.Om djur som lever báde pá land och i vatten sägerman att de är amfibiska. Frán de första amfibiska fiskarna utvecklades djur som helt och hállet an-dades luft och som dessutom hade ombildat de pariga fenorna tili fötter. Den tidigaste av dessa som vi känner tili, liknade en stor vattenödla, närmare tvá meter láng. Genom talrika fossilfynd kan vi frán den spára utvecklingen av den djurgrupp som vi kallar amfibier, det vill säga vattenödlor och salamandrar, grodor och paddor. Alla dessa är fortfarande beroeride av vatten, även de arter som tillbringar största delen av sitt liv pá land. De máste gá tillbaka ned i vattnet för att fortplanta sig. Deras avkomma är fiskliknande yngel som först andas med gälar och senare fir lungor i stállet. Aven de vuxna djuren, som har ben att röra sig med och som har lungor, máste ständigt hâlla sig fuktiga av den enkla anledningen att största delen av deras andning sker genom huden som máste vara fuktig om de inte skall kvävas. Vattenödlor och salamandrar är ganska lika ödlor och andra fyrbenta reptiler i kroppsbyggnaden, och det finns anledning förmoda att reptilerna har utvecklats frán amfibier. För att detta skulle vara möjligt máste tvá stora förändringar ske. Huden máste förändras sá att den inte torkar ut uppe pá land. Det skedde genom utvecklingen av §áll, men det fordrades ytterligare förändringar av själva hudens struktur. Trots allt har ju de fiesta fiskar ocksá Çâll. Den andra stora förändringen var att honorna lade ägg som var omslutna av skal och innehöll vátska i vilken ynglen kunde leva utan att torka ut.De första amfibierna uppträdde för trehundrasex-tio miljoner ár sedan och ungefar sextio miljoner ár senare kom de första reptilerna. Därefter hände nágot märkligt. Dessa nykomlingar, reptilerna, började variera sig. Detta är vad som alltid har hant under geologisk tid när en ny typ av djurEn europeisk kronhjort i den skogsmiljö den före-drar. De fina hörnen visar att det är en fullvuxen bock.