Stora boken om Örter & Kryddor [antikvár]

Historia och traditionerLängt fore historiens gryning hade man och kvinnor skapat fasta regier och riter för de nödvändiga arbetsuppgiftema växtsamlande och jakt och för firandet av födelse och död. Växtsamlande, och senare ocksâ sâdd och skörd av spannmâl och örter, var särskilt förbvmdet med elementens krafter, med solens och mänens förändringar eller med ärstidema. Detta vävdes samman med myter om gudar och demoner och allehanda legender. Kunskapen om läkeörter, som har en tradition i alla länder, ingick i dessa legender och utvecklades gradvis frän själva konsumtionen av väx-ten som en beständsdel i den allmäima kosten (da smakstarka, aromatiska eller beska örter instinktivt samlades för att tiUfredsställa kroppens be-hov) tili invecklade ceremonier, som leddes av nägon mäktig och bety-dande person i samhället.Det är lätt att inse att växter med aptitretande doft och behaglig smak kom att utgöra en viktig del av mäimiskomas kost, och att vaije växt tilltroddes enegen, stark karaktär, som byggde pä dess utseende, lukt och växtplats. Sä fick tex groblad trots sin obetydliga doft och sitt oansenliga yttre överallt högt anseende som skyddande och magisk ort, eftersom den frodades under de mest ogynnsamma förhällanden pâ stigar och forvägar och överlevde, trots att den ständigt krossades. Detta beskrivs mälande i en gammal förkristen magisk ramsa: Över dig rullade vagnar, drottningar red över dig, Över dig brölade tjurar och brudargrätpä din stig; Allt detta stod du emot och alla gäckade du, Motstä sä även det onda, som far genom lüften nu.Dâ är det i förstone svârare att förstä varför växter som är uppenbart giftiga och farliga, som tex bolmörten med sin kväljande lukt, sina klib-biga blad och sin obehagliga smak, böqade fâ medicinsk användning. Men om man tänker pä det gamla sambandet mellan sjukdom och onda andar, verkar det helt rationellt att ta till en äcklande medicin för att driva ut djävulen. En ort med makt att framkalla yrsel och vansinne (ja tili och med döden) hos patienten, borde förstäs ha en väldsam effekt pâ demoner. Ocksâ skuldkänslor hörde samman med sjukdom; de mäktiga gu-dama gisslade märmiskan tili straff för de synder hon begätt. Ocksä i vára dagar existerar pä sina häll en nedärvd och instinktiv tro att medicin mäste smaka illa för att ha nägon verkan.Under denna avlägsna förhistoriska tid utvecklades tvâ enkla föreställ-